MENY

Tänkvärda tankar från tränare Thomas

Det finns dagar då Thomas Linder går på gatorna som en vanlig man. En solig måndag i Sandviken är en sådan dag. Han går tillsammans med vännen Emla, en Bichon Frisé, (”det är ingen varg, det är en hund”, svarar han), kanske nynnande på Rolling Stones version av ”Walking the dog”, och funderingarna går till den allsvenska bandysäsongen 2018–2019 och Peace & Love Citys resultat.


– Målsättningen klubben hade blev kanske orimligt hög med tanke på att jag var ny som tränare, vi hade nio nya spelare och nio spelare från föregående säsong hade slutat. Skönt att vi fixade kontraktet, jag hade inte velat spela i den kvalserie det blev, poängterar Thomas.


Han är inte missnöjd med säsongen, långt ifrån. Spelmässigt hackade det betänkligt ofta med för mycket spel på ett par spelare, för få som tillräckligt ofta tog initiativ (2man får inte gömma sig) och därmed en påtaglig sårbarhet. Många lärde sig att läsa av Peace & Love City ganska väl (då förlorade vi eller fick i varje fall stora problem).


Men sammantaget har truppen ändå stor potential att växa sig riktigt stark och det finns spelare på mycket hög nivå i laget. Rasmus Linder vann t.ex. assistligan, Christian Frohm hörde till seriens absolut bästa målskyttar (båda hamnade för övrigt högt upp i poängligan vid Universiaden/Student-OS för ett par veckor sedan) och Kevin Brown nästan trefaldigade sin målskörd från säsongen 2017–2018.


– De är liksom de flesta i laget mycket unga med framtiden för sig. Men det finns enorma utvecklingsmöjligheter hos varenda spelare oavsett ålder, betonar Thomas som fick se en spelare växa till en smärre gigant.


– Ludvig Frid. Han spred ett härligt lugn och Ludde har gjort en fantastisk säsong både som back, libero men framför allt som lagkapten. En suverän människa.


Tunn trupp, för få ledare!
Truppen var tunn hela säsongen, det var ofta avbytarbänken bestod av tre juniorer. Andra lag hade bänken bemannad med seniorer. Likaså på sidan, i ledarstaben. Tre personer (Thomas Linder, Daniel Johansson och Magnus Jonsson) skötte allt det som andra kan ha 7–8 man till.
– Vi skrattade ibland när vi hälsade på sex ledare vardera i de andra lagen. Den arbetsbörda vi, speciellt Danne och Magnus, hade var energikrävande.
Vad gick bra? Vad fungerade mindre bra lagdel för lagdel? Thomas har sina funderingar.


Målvakter
Förhoppningen före säsongen var att få hit Björn Hellman och hans skicklighet och rutin. Men Björn och hans familj valde till slut att stanna i Kalix. Två mycket unga målvakter, Wictor Alm och Adam Reyier, fick dela på målvaktsrollen.
– Det hade varit jättebra om Björn Hellman kommit hit och fungerat som mentor. Wictor och Adam hade fått möjligheter att se och lära en hel del. Ingen skugga ska falla över dem. En bandymålvakt är som bäst någonstans kring 35-årsåldern, men måste få utvecklas i lugn takt.


Försvaret
Mycket omstöpningar och en magsjukdom formade ett försvar som bitvis var mycket stabilt.
– Hampus Åkerman blev ju sjuk inför bortamatchen mot Gripen, Ludde sattes in som libero och Marcus Enberg gick ner som back. Det blev en väldigt bra lösning och jag är mycket nöjd med Enbergs insats.
– Så försvaret är jag nöjd med, däremot inte med försvarsspelet där jag väger in hela laget. Det hackade ibland i spelet bakåt från anfallare och mittfältare. Där kan det bli bättre. Vi släppte in alldeles för många mål och sådant avgörs i spelet hela vägen uppifrån och ner.

Mittfältet
– Ett laborerande där också, men det blev bättre när Alex (Sundström) flyttades upp från sin position som halva. Samspelet mellan honom och Rasmus fungerade mycket bra ibland, de började prata med varandra. ”Kralle” var pålitlig som alltid och skötte sig utmärkt och Christoffer Nyström gjorde en kometkarriär. En kommande storstjärna som gjorde ett otroligt bra och viktigt jobb.
– Jag måste ju också berömma de två övriga juniorerna, Viktor Nyström, en duktig skridskoåkare och verklig lirare samt Karl Sterner, en slitvarg som kan bli en väldigt bra försvarare, fortsätter Thomas Linder.

Anfallet
– Bland seriens vassaste. Christian Frohm har kvaliteter för Elitserien. Han är snabb, duktig på skridskorna och är inte rädd för att ge sig in i närkamperna. Kevin Brown svarade för nästan tre gånger så många mål som föregående säsong och har det bandykunnande som krävs på hög nivå. En ännu mer fokuserad Kevin kan bli sagolikt bra.
– Glöm inte Oscar Stadin. Han gjorde inte så många mål, men vilket enormt jobb han gjorde framför allt bakåt. Han la ner hela sin själ i att bara jobba och slita. Fantastiskt.


Ledarstaben
–Vi var tre–fyra man kort vid varje match och varenda träning för att allt ska kunna fungera på bästa sätt. Det tog energi och det är klart att det återspeglade sig även i resultaten. En fungerande ledarstab med tillräckligt många som delar på uppgifterna är nog något för styrelsen och klubben att ta tag i.


Tankar inför framtiden
Kom ihåg att det kan vara stor lycka att inte få sina drömmar uppfyllda…då finns det ju kvar. Så säger ett ordspråk. Thomas hoppas på en fortsättning i Borlängebandyn.
– Mycket gärna, både när det gäller hela laget och på individnivå för att hitta varje spelares utvecklingspotential. Om truppen till större delen blir densamma och klubben får några riktigt bra förstärkningar kan det bära långt. Det behövs kontinuitet, normalt tar det minst tre år att skapa ett bra mönster och ett spel där alla känner samförstånd.


Text: Gugge

Bookmark and Share

Webdoc CMS